Från början hade vi som plan att ta oss vidare med bil ner mot Khao Lak efter Koh Phayam. Men efter mardrömsfärden mellan Chumphon och Ranong kom vi på andra tankar, och kände även att det kunde vara bra med lite ombyte från strandlivet och bestämde oss istället för att flyga till Bangkok.
Vi bokade traktorn igen och båtfärden till Ranong gick smidigt. Väl i Ranong stötte vi på lite problem då taxin som var bokad visade sig vara en öppen pickup, och medan vi försökte förklara att vi inte ville åka med den lastade chuffören in våra väskor och intygade att han skulle komma tillbaka med en annan bil. Innan vi visste ordet av stod vi utan bagage och väntade på en taxichaufför som förhoppningsvis skulle komma tillbaka. Det var en nervös stund, men vi andades ut en aning när vi insåg att vi åtminstone hade passen kvar hos oss och ca 20 minuter senare var föraren tillbaka, och ytterligare en kvart senare även den utlovade bilen.
Vi sov en natt på ett hotell i närheten av Ranongs flygplats innan vi tog morgonflighten till Bangkok. Så nu är vi här igen, för tredje gången under denna resa i staden som vi tänkte undvika så gott det gick när vi satt hemma och planerande resan.
Snart på väg mot hamnen.
Ut på piren.
Hejdå Phayam!
Hej igen Bangkok!
Elledningarna är en ständig källa till fascination.
Med dubbelvagn i Bangkok – ibland något av en konstart.
En ö som vi läst om i olika sammanhang och som verkade helt fantastisk är Koh Phayam och ligger utanför Ranong på Thailands västkust (inte att förväxla med mer kända Koh Phangan på östra sidan). Det var dock inte helt utan oro vi läste reportage och blogginlägg om hur den representerade Thailand som det var förr med allt vad det innebär i form av avsaknad av el, avsaknad av biltrafik, enklare bungalow-boenden, inga affärer osv, men även avsaknad av försäljare och kommersiell hets. Nuförtiden verkade det dock finnas el i princip dygnet runt på de störst ställena, och vi läste även att det skulle finnas familjemoppar eller fyrhjulingar att ta sig runt på (tanken på att kasta upp bebis och barn på en moppe som lokalbefolkningen gör kändes ganska avskräckande).
Efter att till slut ha bestämt oss för att testa denna lilla pärla till ö så fick vi veta att våra kära vänner @resamedkids (som var och hälsade på oss i Huay Yang över jul och nyår) också funderat på Koh Phayam som avslutning på sin tre månader långa resa i Sydostasien nu bestämt sig för att komma och möta upp oss. Vi kunde inte ha fått en bättre överraskning, och nu såg vi ännu mer fram emot att komma dit!
Efter att ha genomlidit en av de värsta bilresorna någonsin på grund av den krokigaste vägen någonsin kom vi till slut fram till Ranong och piren där vi skulle ta båten ut till Koh Phayam. Vi valde speedboat framför longtail för att komma ut så snabbt som möjligt, den tog 45 minuter med ett kort stopp på den närliggande ön Koh Chang. Väl i hamnen så var det då dags för projektet att hitta en familjemoppe eller likande för att ta oss till hotellet, men det var lättare sagt än gjort och när vi började fråga runt samlades det ihop inte mindre än tre motorcyklar + släpvagn för att frakta oss fem och våra väskor till vårt boende. Efter lite övervägande så insåg vi att det här var det alternativ vi hade, så med Nomi i sele hoppade jag upp på en moppe och bakom mig åkte Ines, Line och Martin med en annan moppetaxi. Återigen något som inte direkt var med på listan över saker jag tänkt att vi skulle göra i Thailand, men ibland finns helt enkelt inte möjlighet till samma säkerhet som hemma i Sverige. Fram kom vi hur som helst, och rakt framför vår lilla bungalow låg en av de mysigaste stränder vi sett.
Vi kom fram ganska sent på dagen, och eftersom vi visste att vår vänfamilj badade en bit bort på stranden var vi spända på att komma iväg och träffa dem och få se tjejernas (som inte hade en aning om att vi skulle träffa dem) reaktion. Vi bodde ganska långt ifrån dem på stranden, och fick gå en bra bit innan vi till slut skymtade dem. Barnen gick först rakt förbi varandra, det fanns inte i deras värld att de skulle kunna stöta på några av sin bästa kompisar här, trötta efter en lång resdag på en strand någonstans i Thailand. Men så såg Ines Anna och Petri, och poletten började långsamt trilla ner. Hon vände sig om och såg Love och den innerliga kramen var ett faktum.
Att få uppleva denna magiska (för den är verkligen det och vi är så glada att vi vågade oss hit) ö tillsammans med våra kompisar är helt fantastiskt och så kul på alla sätt och vis. Tjejerna är överlyckliga över att ha vänner omkring sig och vi vuxna tycker såklart också att det är jätteroligt. De första dagarna här har spenderats på den norra stranden Ao Khao Kwai, och därefter går äventyret vidare till öns andra, lite större, strand.
Tjejer på väg.
Hej Koh Phayam.
Lunch i hamnen efter den långa resan från Chumphon.
Sedan vi bestämde oss för att åka från Huay Yang så har vi funderat på några olika rutter och de flesta involverade Chumphon på något sätt så vi bestämde oss för att starta där. Vi har ju åkt tåg ett antal gånger under vår tid i Thailand ock tycker det är ett smidigt sätt att färdas på och då tåget går till Chumphon tyckte vi det var en bra utgångspunkt. Vi hade planer på att ta oss via öarna Koh Tao, Koh Phangan och Koh Samui, men av olika anledningar skippade vi efter flera överväganden det. Vi hade även planer på att ta oss ut till öarna i Chumphons skärgård, som ska vara fantastiska. Men då de flesta inte ens har en restaurang och således varken skugga eller mat så insåg vi att det nog inte var en passande aktivitet för oss just nu.
Planen blev istället att ta sig över landet och ut till en eller flera öar på den sidan landet och då blev Chumphon snarare någon slags mellandestination. Vi hade således inga direkta förväntningar, men när vi kom dit så imponerades vi omedelbart av den fantastiska strand som mötte oss. Vi som sett samma strand och horisont i tre månader blev själva överraskade över hur märkligt det kändes att titta ut över en ny strandlinje. Tyvärr var det ganska skräpigt på sina ställen, men stranden har verkligen en enorm potential och Chumphon kan verkligen rekommenderas som utgångsläge till alla små öar i närheten.
Under våra tre dagar i Chumphon fokuserade vi på bad i pool och hav och lekte på stranden när tidvattnet och fullmånen gjorde den bred och långgrund, något vi inte varit bortskämda med under våra månader i Huay Yang.
Så var det till slut dags för oss att lämna det som varit vårt hem de senaste tre månaderna. Det var verkligen med blandade känslor vi tog farväl av våra favoritställen och packade ihop våra saker (det kändes som en mindre flytt, vilket det i och för sig också var). Även om vi har känt att det är dags för något annat de här sista veckorna av vårt vinteräventyr, så kändes det onekligen lite läskigt att lämna vårt trygga hus och vår kära lilla by. Kommer vi ångra oss och önska att vi inte rest vidare?
Vi åkte från Huay Yang på samma sätt som vi kom dit i november, det vill säga med tåg. Även om tågen i Thailand inte alltid går enligt tidtabell har vår erfarenhet av tågåkande här varit mestadels positiv. Den första destinationen vi ska till ligger bara ca 15 mil söder om Huay Yang, tågfärden gick smidigt och två timmar senare klev vi av i Chumphon, en stad i mitten av Thailand.
Hejdå huset och hejdå salengen.
Hejdå fiskarna vid tågstationen.
Hejdå Huay Yang.
Förseningen på bara 40 minuter slutade på en bra bit över en timme..
Packningen… Otroligt nog har vi med oss en resväska mindre än vi kom hit med.
Efter att vi landade i Bangkok var det dags att ta sig in till stan igen, och vid det här laget börjar vi känna oss som rutinerade kollektivtrafikåkare i Bangkok. 🙂 Den här gången hade vi bokat en natt på ett hotell som låg precis vid tågstationen eftersom vi nästa morgon klockan 08 återigen skulle ta femtimmarståget tillbaka till vårt hus i Huay Yang. För att ta sig dit åkte vi AirPort-link-tåget in till stan och sen några stationer med metron. Kollektivtrafiken här (åtminstone den spårburna, bussarna ser inte så lockande ut) är imponerande såväl i smidighet som i renlighet och service. Överallt blir vi dirigerade till närmsta hiss med vår dubbelvagn, och det går alltid runt någon och putsar eller sopar.
Hotellet visade sig ha sett sina bättre dagar, men då vi kom dit vid 22 när alla tjejerna redan sov och vi skulle lämna det 7.30 dagen därpå spelade det mindre roll. Läget ett par minuters promenad till tågstationen övervägde helt klart.
Vi bävade lite inför tågresan, det har ju helt klart varit några intensiva resdagar för tjejerna, men i skrivande stund är det bara ca en halvtimme kvar av resan och än så länge har den gått otroligt smidigt. Återigen är det fascinerande att se landskapet förändras från de fattigare delarna av Bangkok till allt grönare vyer ju längre bort vi kommer. Det känns längesedan vi lämnade vår lilla lugna by, och det ska bli väldigt skönt att komma tillbaka.
Vår resa till Bangkok hade ytterligare ett syfte förutom att undkomma regnet och hitta lite andra aktiviteter för tjejerna. Vi var nämligen tvungna att lämna landet för att förnya våra visum. Vi har något som kallas multi-entry-visa som innebär att man får vistas i Thailand i sex månader, men måste lämna landet alternativt besöka ett immigration office senaste var 60:e dag.
Vi hade svårt att hitta någon bra resa så vi bestämde oss för att turista i Bangkok några dagar för att sedan göra en snabbvisit till kortast/billigast möjliga ställe, och det visade sig vara Ho Chi Minh City i Vietnam. Flyget tog bara en och en halv timme och vi hade bokat en natt på ett hotell i närheten (trodde vi) av flygplatsen.
På flyget dit ångrade vi lite att vi inte bokat längre när vi ändå skulle dit, och att det var tråkigt att inte se lite mer av landet och stan. Men väl på väg till hotellet (jag hade missat att flygplatsen ligger mer eller mindre inne i stan) visade det sig att trafiken var om möjligt ännu galnare än i Bangkok, och består till hälften av motorcyklar och alla bara kör. Det var knappt att vi kunde ta oss över gatan vid vårt hotell, och då kände vi att det räckte bra med det vi sett på vägen från flygplatsen (vilket ändå kändes som en hel del). Hotellet hade en kombinerad resturang / sportbar / pool, ett väldigt speciellt ställe (även ett bröllop ägde rum samtidigt som vi var där), där vi spenderade den mesta av vår tid innan det var dags att återigen åka till flygplatsen.
Hela resan gick ändå väldigt smidigt, mycket på grund av att vi fick gå i vip-kön i såväl incheckning som säkerhetskontroll och immigration eftersom vi hade en bebis, ofattbart skönt!
Förra gången vi var i Bangkok kändes allt så hotfullt. Kanske för att vi kom direkt från lugna Sverige där jag hoppar till om någon tutar till trafikkaoset som råder här med motorcyklar och bilar överallt, alla tutar hejvilt och det är nästintill omöjligt att korsa gatorna. Det var med hjärtat i halsgropen (åtminstone min) vi tog oss ut för att äta och handla den gången, även om det var spännande så kändes det fullkomligt livsfarligt.
Den här gången har det varit annorlunda. Vi var lite mer beredda på trafiken, och har nog blivit lite härdade efter en månad i det här landet. Den här gången hade jag också tagit lärdom av hjärtat i halsgropen-promenaderna vi hade från förra hotellet och bokat ett hotell som i princip ligger i en BTS Skytrain-station, Asia Hotel.
Tanken med att spendera några dagar i Bangkok var, förutom att undkomma regnet, att tjejerna skulle få göra något annat än bada och hänga på stranden. Hur härligt det än är så behövs det variation när man ska vara borta så länge. Efter lite efterforskningar så upptäckte vi att det finns mängder av lekland, parker och saker att göra för barn här i Bangkok. Vi hann testa två ställen, som vi valde utifrån kriterierna avstånd och att det skulle funka även för Nomi, som inte längre nöjer sig med att bara titta på systrarna utan vill vara med och leka. Men är man 11 månader och stoppar precis allt i munnen ställer det lite krav på aktiviteterna.
Första dagen tog vi skytrainet till Mo Chit för att leta reda på Children’s Discovery Museum. Det låg ganska dolt och till en början trasslade vi in oss i en park som inte verkade ha några utgångar, men till slut hittade vi rätt. Det var gratis att gå in, och med det i åtanke var det ett imponerande ställe med massor av bra aktiviteter. Allt från vattenlek till möjlighet att bygga sin egen stad och leka med lego. Tyvärr var en del av aktiviteterna avstängda för uppehåll, t ex en jättelik klätterställning som båda tjejerna genast ville upp i. Men vi spenderade flera timmar där, och det var ingen som ville gå när vi var tvungna att åka hemåt för att köpa lunch. Det fanns nämligen ingenting i mat- eller dryckesväg att köpa, vare sig inne eller i närheten (bortsett från några tveksamma gatukök).
Andra dagen spenderande vi runt Emporium shopping mall, som ligger vid BTS-stationen Phrom Phong och har ett lekland i två våningar som heter Imagina. Här betalade vi inträde, ca 340 kr för oss fem så fick vi vara där i tre timmar. Det fanns bland annat en jättelång rutchkana, klättermöjligheter både för stora och små, pysselbord och mycket mer. Här inne fanns även enklare mat, så tjejernas lunch kunde lätt ordnas härinne. Under tiden fick jag en timmes egentid och letade reda på första bästa frisör (som jag hittade två våningar ner), sådan lyx!
Asia Hotel.
Hotellutsikt.
Parken utan utgångar bakom bussarna.
Leker flygpersonal på Children’s Discovery Museum.
Istället för overall. 