Från början hade vi som plan att ta oss vidare med bil ner mot Khao Lak efter Koh Phayam. Men efter mardrömsfärden mellan Chumphon och Ranong kom vi på andra tankar, och kände även att det kunde vara bra med lite ombyte från strandlivet och bestämde oss istället för att flyga till Bangkok.
Vi bokade traktorn igen och båtfärden till Ranong gick smidigt. Väl i Ranong stötte vi på lite problem då taxin som var bokad visade sig vara en öppen pickup, och medan vi försökte förklara att vi inte ville åka med den lastade chuffören in våra väskor och intygade att han skulle komma tillbaka med en annan bil. Innan vi visste ordet av stod vi utan bagage och väntade på en taxichaufför som förhoppningsvis skulle komma tillbaka. Det var en nervös stund, men vi andades ut en aning när vi insåg att vi åtminstone hade passen kvar hos oss och ca 20 minuter senare var föraren tillbaka, och ytterligare en kvart senare även den utlovade bilen.
Vi sov en natt på ett hotell i närheten av Ranongs flygplats innan vi tog morgonflighten till Bangkok. Så nu är vi här igen, för tredje gången under denna resa i staden som vi tänkte undvika så gott det gick när vi satt hemma och planerande resan.
Snart på väg mot hamnen.
Ut på piren.
Hejdå Phayam!
Hej igen Bangkok!
Elledningarna är en ständig källa till fascination.
Med dubbelvagn i Bangkok – ibland något av en konstart.
Efter nära dagar på den norra stranden Ao Khao Kwai var det dags att flytta till den sydvästra större stranden Aow Yai. För att slippa mopparna hyrde vi en traktor för ändamålet, och även om det var lite skakigt på den smala vägen kändes det helt klart bättre än att kasta upp barnen på moppar utan hjälmar.
Stränderna är ganska olika till sin karaktär, men har gemensamt att båda är oerhört mysiga. Den södra stranden är både längre och bredare, vid lågvatten nästan overkligt bred. Längsmed stranden ligger charmiga bungalows sida vid sida med mysiga restauranger, och stämningen är oerhört avslappnad. Båda stränderna är ganska lugna, även om den södra stranden bjuder på ett något senare uteliv (inget vi fick möjligheten att utnyttja dock).
Koh Phayam är som sagt ett av de mysigaste ställena vi besökt, och det plus att vi hade vår kära kompisfamilj @resamedkids på plats gjorde att vi förlängde vår vistelse med nästan en vecka. Vi har verkligen haft det helt underbart här och levt hela dygnet på stranden. Extra roligt är att Nomi lärt sig gå på riktigt här. Hon tog sina första steg i Huay Yang, men det är först här som det verkligen lossnat och hon börjat gå mer än att krypa. Efter nästan två veckors barfotaliv på stranden börjar vi trots allt se liiite fram emot saker som att slippa sand precis överallt (vilket det lätt blir när man äter samtliga måltider på stranden med en ettåring), ett badrum inomhus och att ha tätade väggar och golv omkring sig.
En ö som vi läst om i olika sammanhang och som verkade helt fantastisk är Koh Phayam och ligger utanför Ranong på Thailands västkust (inte att förväxla med mer kända Koh Phangan på östra sidan). Det var dock inte helt utan oro vi läste reportage och blogginlägg om hur den representerade Thailand som det var förr med allt vad det innebär i form av avsaknad av el, avsaknad av biltrafik, enklare bungalow-boenden, inga affärer osv, men även avsaknad av försäljare och kommersiell hets. Nuförtiden verkade det dock finnas el i princip dygnet runt på de störst ställena, och vi läste även att det skulle finnas familjemoppar eller fyrhjulingar att ta sig runt på (tanken på att kasta upp bebis och barn på en moppe som lokalbefolkningen gör kändes ganska avskräckande).
Efter att till slut ha bestämt oss för att testa denna lilla pärla till ö så fick vi veta att våra kära vänner @resamedkids (som var och hälsade på oss i Huay Yang över jul och nyår) också funderat på Koh Phayam som avslutning på sin tre månader långa resa i Sydostasien nu bestämt sig för att komma och möta upp oss. Vi kunde inte ha fått en bättre överraskning, och nu såg vi ännu mer fram emot att komma dit!
Efter att ha genomlidit en av de värsta bilresorna någonsin på grund av den krokigaste vägen någonsin kom vi till slut fram till Ranong och piren där vi skulle ta båten ut till Koh Phayam. Vi valde speedboat framför longtail för att komma ut så snabbt som möjligt, den tog 45 minuter med ett kort stopp på den närliggande ön Koh Chang. Väl i hamnen så var det då dags för projektet att hitta en familjemoppe eller likande för att ta oss till hotellet, men det var lättare sagt än gjort och när vi började fråga runt samlades det ihop inte mindre än tre motorcyklar + släpvagn för att frakta oss fem och våra väskor till vårt boende. Efter lite övervägande så insåg vi att det här var det alternativ vi hade, så med Nomi i sele hoppade jag upp på en moppe och bakom mig åkte Ines, Line och Martin med en annan moppetaxi. Återigen något som inte direkt var med på listan över saker jag tänkt att vi skulle göra i Thailand, men ibland finns helt enkelt inte möjlighet till samma säkerhet som hemma i Sverige. Fram kom vi hur som helst, och rakt framför vår lilla bungalow låg en av de mysigaste stränder vi sett.
Vi kom fram ganska sent på dagen, och eftersom vi visste att vår vänfamilj badade en bit bort på stranden var vi spända på att komma iväg och träffa dem och få se tjejernas (som inte hade en aning om att vi skulle träffa dem) reaktion. Vi bodde ganska långt ifrån dem på stranden, och fick gå en bra bit innan vi till slut skymtade dem. Barnen gick först rakt förbi varandra, det fanns inte i deras värld att de skulle kunna stöta på några av sin bästa kompisar här, trötta efter en lång resdag på en strand någonstans i Thailand. Men så såg Ines Anna och Petri, och poletten började långsamt trilla ner. Hon vände sig om och såg Love och den innerliga kramen var ett faktum.
Att få uppleva denna magiska (för den är verkligen det och vi är så glada att vi vågade oss hit) ö tillsammans med våra kompisar är helt fantastiskt och så kul på alla sätt och vis. Tjejerna är överlyckliga över att ha vänner omkring sig och vi vuxna tycker såklart också att det är jätteroligt. De första dagarna här har spenderats på den norra stranden Ao Khao Kwai, och därefter går äventyret vidare till öns andra, lite större, strand.
Tjejer på väg.
Hej Koh Phayam.
Lunch i hamnen efter den långa resan från Chumphon.
Sedan vi bestämde oss för att åka från Huay Yang så har vi funderat på några olika rutter och de flesta involverade Chumphon på något sätt så vi bestämde oss för att starta där. Vi har ju åkt tåg ett antal gånger under vår tid i Thailand ock tycker det är ett smidigt sätt att färdas på och då tåget går till Chumphon tyckte vi det var en bra utgångspunkt. Vi hade planer på att ta oss via öarna Koh Tao, Koh Phangan och Koh Samui, men av olika anledningar skippade vi efter flera överväganden det. Vi hade även planer på att ta oss ut till öarna i Chumphons skärgård, som ska vara fantastiska. Men då de flesta inte ens har en restaurang och således varken skugga eller mat så insåg vi att det nog inte var en passande aktivitet för oss just nu.
Planen blev istället att ta sig över landet och ut till en eller flera öar på den sidan landet och då blev Chumphon snarare någon slags mellandestination. Vi hade således inga direkta förväntningar, men när vi kom dit så imponerades vi omedelbart av den fantastiska strand som mötte oss. Vi som sett samma strand och horisont i tre månader blev själva överraskade över hur märkligt det kändes att titta ut över en ny strandlinje. Tyvärr var det ganska skräpigt på sina ställen, men stranden har verkligen en enorm potential och Chumphon kan verkligen rekommenderas som utgångsläge till alla små öar i närheten.
Under våra tre dagar i Chumphon fokuserade vi på bad i pool och hav och lekte på stranden när tidvattnet och fullmånen gjorde den bred och långgrund, något vi inte varit bortskämda med under våra månader i Huay Yang.
Istället för overall. 