Två dagar i Kuala Lumpur

Storstad, Utflykter

Under ett par dagar bytte vi tillfälligt ut stranden mot skyskrapor i Kuala Lumpur, Malaysia. Vi behövde lämna landet för att förnya vårt visum (vi får 60 dagar i taget med så kallat multi-entry tourism visa) och när vi upptäckte att det går att flyga till Kuala Lumpur från Hua Hin som ligger knappt två timmars bilfärd härifrån kändes valet självklart.

Vi hade hört mycket gott om staden, så förväntningarna var relativt höga, men staden levde helt klart upp till dem. Det ligger nära till hands att jämföra med Bangkok, och intrycket av Kuala Lumpur var betydligt mer välordnat, lugnare, renare och kändes på något vis mer västerländskt (minareternas dagliga utrop till trots).

Under våra två dagar i den malaysiska huvudstaden hade vi fullspäckat schema, då vi ville hinna med så mycket som möjligt, och i efterhand hade vi nog gärna stannat ett par dagar till för att hinna hänga vid poolen en eftermiddag och liknande, men det känns ändå som att vi hann se en hel del. Vi besökte den omtalade parken med den största lekplats vi skådat och tillhörande plaskdamm flera gånger (KLCC Park), var på akvarium (KLCC Aquarium), besökte en park med hängbroar över den sista delen regnskog i cityområdet (KL Eco Forest Park), hittade ett upp-och-nervänt hus (KL Upside Down House) och ett inomhustivoli (Berjaya Times Square Theme Park).

Samtliga aktiviteter var uppskattade av barnen, men de vi fastnade mest för var helt klart den fantastiska parken (tänk om alla storstäder hade en sådan) och att gå på hängbroarna med tropisk regnskog under sig (även om det också var en utmaning för vissa lite mer höjdrädda i familjen). För tjejerna klättrade dock nog inomhustivolit upp som etta på listan över bästa aktiviteter.

Hej Kuala Lumpur!
Hej världens största lekpark mitt i stan.
KLCC Park.
Hej plaskdammen.
Ha alltid simglasögon.
Entrén till regnskogsparken.
Spännande med hängbroar tyckte vissa.
Inga konstigheter, tyckte andra.
Lite läskigt, tyckte en del.
Högt upp.
Efter broarna hittade vi ett konstigt hus.
Inuti hamnade vi i taket.
Inomhustivolit bjöd på lekplats för de minsta.
Parken by night.
Petronas-tornen.
Fantastisk stad.
Hejdå KL, hoppas vi ses igen!

Efterlängtat besök från Sverige.

Huay Yang

I nästan två veckor har vi haft besök av mormor, morfar, moster Carro och hennes pojkvän Erik. De har bott i ett hus här på området, och lyxen att kunna promenera till dem på ett par minuter har varit oslagbar för både oss och tjejerna. Det har verkligen uppskattat att kunna springa dit och leka en stund, och vi har fått dra hem Ines från kvällarnas Uno-spelande. Även för oss har det varit så kul att ha dem här och hinna umgås mer och under härligare former än vad som hinns och är möjligt hemma i Sverige.

Att vi flera gånger under vår tid här fått besök av familj och vänner är något som verkligen har förgyllt vår tillvaro här och en av anledningarna till att vi fortfarande trivs så bra här efter relativt lång tid.

Utflykt till vattenfallet.

Huay Yang, Utflykter

Några kilometer från Huay Yang ligger ett vattenfall som vi tänkt besöka ett tag. Vi har dock inte vetat hur vi ska ta oss dit då det ligger en icke-salengvänlig motorväg mellan oss och vattenfallet, men nyligen fick vi reda på att det finns en tunnel under motorvägen som vi bestämde oss för att testa. Vägen dit gick helt ok, även om vi var tvungna att åka en bit i vägrenen på motorvägen, vilket var ganska läskigt. Vägen hem däremot, då blev vi tvungna att åka i samma vägren, det vill säga samma som i mot trafikens riktning. Man kan väl lugnt säga att det var en av de sakerna jag inte hade tänkt att vi skulle göra med barnen i Thailand när vi satt hemma i Sverige och planerade… Men tack och lov så gick det också bra.

Vattenfallet ligger i en nationalpark och har fem nivåer. Det första stoppet kommer efter ca en halv kilometer, och där blev det paus för fiskmatning. Efter det andra stoppet vände vi då de höga höjderna och stentrapporna började kännas lite osäkra med en vild tvååring och en ettåring i sele. Men då vi hade med oss ett ungt och raskt par utan barn i form av min syster med pojkvän fick vi med oss bildbevis från toppen av vattenfallet hem. Naturupplevelsen var verkligen helt fantastisk, och hade vi inte haft små barn med oss hade vi gärna gått runt i nationalparken mycket längre. Förutom vattenfallet finns också en utkiksplats, och på vattenfallets högsta nivå går det att bada.

Välkomsthälsning.
Första stoppet.
Fiskmatning.
Andra stoppet.
Bildbevis från de som nådde toppen.
Högst upp gick det att bada.
Tunneln under motorvägen.

Skolstart, en tappad tand, fint besök och en födelsedag.

Huay Yang

Veckan som gått har varit händelserik på flera sätt, kanske framför allt för Ines som i tisdags började i svenska skolan här i Huay Yang. Saknaden efter kompisar var stor efter att Love och Valter hade lämnat oss, så vi bestämde oss för att testa skolan som är huvudanledningen till att så många svenska barnfamiljer befinner sig här. Det verkar varit ett lyckat beslut och Ines är än så länge väldigt nöjd med sin tillfälliga förskola. Samma dag som skolan började tappade även Ines sin första tand, som sedan länge haft en vuxentand bakom sig som bara väntade på att få ta plats.

Vi har även fått fint besök i form av tjejernas mormor, morfar, moster Caroline och hennes pojkvän Erik vilket vi är mycket glada för. Sist men inte minst har vi såklart firat vår minsta tjej som fyllde 1 år i tisdags.

Fint besök.
Mopeder och salenger i solnedgång.
Skoltjej.
Hipp hipp hurra för Nomi!
Nybliven ettåring.
”Titta, jag har tappat en tand!”
Mysigt att ha mormor här.
Paket som rest långt.
Gåträning är grejen just nu..
..och att jaga storasystrarna såklart.
”Hm, en simtur kanske?”
Lycka att få bada med moster.
Blåsigt.
Regnigt.
Lunch på Mumsa.
”Vad äter ni?”
Blåsigt igen.
Glad tjej.
Poolhäng.
Alltid viktigt att vattna oavsett var du befinner dig.
Den nya tanden.
Hejdå solen, vi ses imorgon.

Genom palmskogen till Thap Sakae.

Utflykter

Igår kände vi att det var dags för en utflykt och bestämde oss för att utforska den närmsta byn, och den enda byn som går (om vi har förstått rätt) att åka motorcykel/saleng till (dvs att det finns småvägar) till. Det tog ca 40 minuter att åka, och vägen dit och hem var helt klart den stora behållningen av utflykten. Det är så otroligt spännande att åka runt på de små vägarna och se den varierande bebyggelsen, de fantastiska palmskogerna och att få se skymtar av vardagslivet som pågår längsmed vägarna.

Väl framme i Thap Sakae började det bli lunchdags, och när vi åkte igenom byn insåg vi snabbt att det nog skulle bli svårare än vi trott att hitta någonstans att äta. Inga restauranger i sikte, men som tur var hade vi i förväg kollat upp ett ställe som låg i utkanten av byn. Det var en resort som hette Rocky Point, och när vi kom dit förstod vi att det var för att det stack upp så mycket vassa stenar i havet att det knappast var badbart. Det i kombination med att stället kändes halvt nedlagd gjorde att vi undrade lite om det hade bott någon där de senaste åren. Men mat fanns det, och när vi var nästan klara med vår lunch kom till vår förvåning ett till sällskap, så några gäster hade anläggningen tydligen.

Efter lunchen kände vi oss dock klara med byn, och återvände till vår hemmaby där himlen blev mörkare och mörkare tills regnet snart var ett faktum och vi fick skynda oss hem.

Oklar byggnad vid vägkanten.
Bra väg i palmskogen.
Kungen är alltid närvarande i Thailand.
Lunchpaus.
Gungpaus.
Ödslig lunchrestaurang.
Thap Sakaes kust.
Pir som sett sina bättre dagar.
De väldigt enkla husen varieras med färgglada.
Kor vid vägkanten, skogarna och på vägarna är inte en ovanlig syn här.
Bro med varningsskylt.
Palmskogen.
Skulle väldigt gärna vilja veta vad det står på dessa skyltar.
Tillbaka i Huay Yang.
Mörk himmel.
Strandbygge.
Ståträning.

Allt blir roligare med vänner.

Huay Yang

I två veckor har vi haft förmånen att ha besök av familjen Hasselkvist-Keränen och alla i familjen hade därmed en kompis på plats (utom möjligtvis Nomi, men hon var nöjd ändå). Att grannhuset plötsligt beboddes av våra vänner var fantastiskt på alla sätt, och barnen sprang gärna över till varandra redan innan frukosten var intagen.

Planen var att fira jul och nyår tillsammans, och vi fick en väldigt mysig julafton. Julstämningen var ärligt talat ganska låg, men det var inte något som spelade någon som helst roll. Vi åt jullunch på Nishaville (och upptäckte att där finns ett lekrum – hej räddningen för regningar dagar framöver), och när vi kom hem upptäckte vi att tomten varit förbi med helikopter och lämnat en säck med paket. På kvällen fick barnen sin julmiddag bestående av pasta och korv först och när samtliga barn sov väntade hämtmat och vin till de vuxna. Underbart upplägg och så skönt att slippa all julstress.

Dagarna flöt sedan på i ett lugnt tempo, och innehöll lek från morgon till kväll. Ines flyttade mer eller mindre in i huset bredvid, och totalvägrade att åka i vår saleng när vi skulle iväg på utflykter. Sista dagarna fick vi även förmånen att ha Valter medåkandes i vår saleng.

Några dagar innan nyår blev tyvärr den minsta medlemmen i vår familj sjuk, och inlagd på sjukhus. Där blev jag och hon snopet nog kvar över nyårshelgen, och fick hålla tillgodo med att se fyrverkerierna från ett sjukhusfönster i Hua Hin. Tack och lov fick vi komma tillbaka för en sista kväll innan det var dags att skiljas åt, men såklart var det jättetråkigt att missa så många dagar tillsammans. Dock är det viktigaste ju givetvis att Nomi blev frisk, och nu mår hon mycket bättre och verkar överlycklig över att vara hemma. Vi har nu sagt hejdå till våra kära vänner, och grannhuset står gapande tomt. Så otroligt kul det har varit att ha er alla här, och för den som vill kika mer på Anna, Petri, Love och Valters kommande äventyr så hittar ni deras blogg på resamedkids.se.