Första månaden.

Huay Yang

Nu har vi varit borta från Sverige i över en månad. Det känns otroligt länge sedan vi gick ombord på planet på Arlanda, så konstigt att tänka sig att det trots allt bara är några veckor sedan. Det var nästan konstigt hur snabbt vi lämnade Sverige bakom oss, ingen av oss har knappt ägnat vår uthyrda lägenhet där hemma en tanke och att det är jul om någon vecka känns väldigt märkligt.

Innan vi åkte hade vi såklart mycket tankar om hur det skulle bli att vara borta, och vad vi skulle tycka om Huay Yang, den lilla thailändska by där vi skulle bo i drygt fyra månader. Kommer det bli för lång tid borta? Vad ska vi göra om dagarna? Vi hade planer på hur vi skulle strukturera upp tillvaron och införa något slags schema om dagarna, ”vi kan ju inte bara bada hela tiden, det kommer de tröttna på” tänkte vi. Som vanligt blir ju inget exakt som man tänkt sig, och även om vi försöker ha en någorlunda strukturerad tillvaro, eftersom det funkar bäst med barnen, så är vi långt ifrån något schema. Första veckorna var som semester, och vi hade svårt att förstå att vi inte skulle åka hem om någon vecka. Vi upptäckte nya stränder varje dag, allt var nytt och barnen tyckte det var fantastiskt att leta snäckor eller hoppa i vågorna.

Innan vi åkte hade vi förutom schemat också någon slags tanke om att den ena skulle kunna vara själv med barnen någon timme om dagen för att den andra skulle kunna träna eller liknande. Det har dock varit svårare än vad vi föreställde oss, enda stället som är ok att vara själv med alla tre är hemma och det blir ju inte kul för någon (utom möjligtvis den andre vuxne då, men det är det ju inte direkt värt). Men även om vissa saker är svårare än vad vi trodde, så börjar vi komma in i någon slags väldigt behagligt vardagsliv här. Dagarna börjar oftast med att vi åker till stranden efter frukost och leker/badar/pysslar/letar snäckor. Efter ett tag äter vi lunch på stranden, och därefter brukar vi bege oss hemåt. Om Nomi inte redan sovit på stranden somnar hon i salengen (vår motorcykel med sidovagn) då och då har vi chansen att fixa något eller göra något med bara ett barn. På eftermiddagarna badar vi i poolen, och därefter blir det antingen middag på stranden, inne i byn eller hämtmat på terassen. Vi lagar nästan ingen mat, med undantag för pasta ibland. Vi har städning en gång i veckan, och lämnar in tvätten på en tvätteria, så vardagssysslorna är verkligen minimerade. Dock har vi ingen diskmaskin, men då vi oftast bara äter frukost hemma så blir det inte så mycket disk att tala om.

Det bästa med att vara här, förutom såklart att värmen, solen och omgivningarna, är tiden vi får. Det är så otroligt skönt att slippa längta till helgen och stressen över allt som ska hinnas med när det äntligen är helg. Och det är fantastiskt att få vara tillsammans så mycket, och att se hur barnens lek utvecklas av att vara så mycket med varandra (och hur roligt de faktiskt har, även om det kanske är i brist på andra kompisar).

Huay Yang då? Det är ett otroligt mysigt ställe, vi har verkligen fastnat för den här byn och de två gånger vi rest härifrån några dagar har det varit så skönt och mysigt att vara tillbaka. Det liknar inget ställe vi varit på tidigare, och även om inte jag varit runt i Thailand så tror jag inte det ser ut så här på öarna. Huay Yang är en liten thailändsk fiskeby. Byn är väldigt utspridd, vilket är både dess stora charm och ibland en nackdel. Salengen är verkligen oumbärlig, i alla fall för en familj. Som par funkar det nog med cyklar, men med barn är det den som gäller. Går är det ingen som direkt gör här, såklart går det bra att gå kortare sträckor och det är inte så långa avstånd, men vägarna är inte gjorda för det och det är inte så bekvämt. Vill man promenera eller springa så är det bättre att göra det på den milslånga sandstranden. Stranden är verkligen helt fantastisk, den ska vara 3-4 mil lång (vi har dock inte fått chansen att gå några längre promenader) och ändrar karaktär beroende på vilken del av stranden som man besöker. Just nu är havet ganska vågigt, och inte lika badvänligt för små barn som på andra ställen i Thailand. Även om de tycker det är kul att hoppa i vågorna, så är poolen oumbärlig. Många säger att havet lugnar ner sig framåt februari-mars, det ska bli spännande att se. Det är otroligt lugnt överallt, och finns inget nattliv att tala om. Däremot finns det ett 30-tal restauranger, och prisnivån är väldigt låg. Det finns ett par butiker med mer västerländskt utbud och ett antal mindre thaibutiker. Frukt, grönsaker och bensin (!) köper vi vid ett fruktstånd på vägen hem, och några gånger i veckan är det stor marknad i byn. Det finns inga försäljare och ingen turisthets alls, även om det är många svenskar här.

Ännu en tågresa

Huay Yang, Resdag

Efter att vi landade i Bangkok var det dags att ta sig in till stan igen, och vid det här laget börjar vi känna oss som rutinerade kollektivtrafikåkare i Bangkok. 🙂 Den här gången hade vi bokat en natt på ett hotell som låg precis vid tågstationen eftersom vi nästa morgon klockan 08 återigen skulle ta femtimmarståget tillbaka till vårt hus i Huay Yang. För att ta sig dit åkte vi AirPort-link-tåget in till stan och sen några stationer med metron. Kollektivtrafiken här (åtminstone den spårburna, bussarna ser inte så lockande ut) är imponerande såväl i smidighet som i renlighet och service. Överallt blir vi dirigerade till närmsta hiss med vår dubbelvagn, och det går alltid runt någon och putsar eller sopar.

Hotellet visade sig ha sett sina bättre dagar, men då vi kom dit vid 22 när alla tjejerna redan sov och vi skulle lämna det 7.30 dagen därpå spelade det mindre roll. Läget ett par minuters promenad till tågstationen övervägde helt klart.

Vi bävade lite inför tågresan, det har ju helt klart varit några intensiva resdagar för tjejerna, men i skrivande stund är det bara ca en halvtimme kvar av resan och än så länge har den gått otroligt smidigt. Återigen är det fascinerande att se landskapet förändras från de fattigare delarna av Bangkok till allt grönare vyer ju längre bort vi kommer. Det känns längesedan vi lämnade vår lilla lugna by, och det ska bli väldigt skönt att komma tillbaka.

Ett dygn i Vietnam

Resdag, Utflykter

Vår resa till Bangkok hade ytterligare ett syfte förutom att undkomma regnet och hitta lite andra aktiviteter för tjejerna. Vi var nämligen tvungna att lämna landet för att förnya våra visum. Vi har något som kallas multi-entry-visa som innebär att man får vistas i Thailand i sex månader, men måste lämna landet alternativt besöka ett immigration office senaste var 60:e dag. 

Vi hade svårt att hitta någon bra resa så vi bestämde oss för att turista i Bangkok några dagar för att sedan göra en snabbvisit till kortast/billigast möjliga ställe, och det visade sig vara Ho Chi Minh City i Vietnam. Flyget tog bara en och en halv timme och vi hade bokat en natt på  ett hotell i närheten (trodde vi) av flygplatsen. 

På flyget dit ångrade vi lite att vi inte bokat längre när vi ändå skulle dit, och att det var tråkigt att inte se lite mer av landet och stan. Men väl på väg till hotellet (jag hade missat att flygplatsen ligger mer eller mindre inne i stan) visade det sig att trafiken var om möjligt ännu galnare än i Bangkok, och består till hälften av motorcyklar och alla bara kör. Det var knappt att vi kunde ta oss över gatan vid vårt hotell, och då kände vi att det räckte bra med det vi sett på vägen från flygplatsen (vilket ändå kändes som en hel del). Hotellet hade en kombinerad resturang / sportbar / pool, ett väldigt speciellt ställe (även ett bröllop ägde rum samtidigt som vi var där), där vi spenderade den mesta av vår tid innan det var dags att återigen åka till flygplatsen. 

Hela resan gick ändå väldigt smidigt, mycket på grund av att vi fick gå i vip-kön i såväl incheckning som säkerhetskontroll och immigration eftersom vi hade en bebis, ofattbart skönt!

Bangkok-revansch

Resdag, Utflykter

Förra gången vi var i Bangkok kändes allt så hotfullt. Kanske för att vi kom direkt från lugna Sverige där jag hoppar till om någon tutar till trafikkaoset som råder här med motorcyklar och bilar överallt, alla tutar hejvilt och det är nästintill omöjligt att korsa gatorna. Det var med hjärtat i halsgropen (åtminstone min) vi tog oss ut för att äta och handla den gången, även om det var spännande så kändes det fullkomligt livsfarligt. 

Den här gången har det varit annorlunda. Vi var lite mer beredda på trafiken, och har nog blivit lite härdade efter en månad i det här landet. Den här gången hade jag också tagit lärdom av hjärtat i halsgropen-promenaderna vi hade från förra hotellet och bokat ett hotell som i princip ligger i en BTS Skytrain-station, Asia Hotel.

Tanken med att spendera några dagar i Bangkok var, förutom att undkomma regnet, att tjejerna skulle få göra något annat än bada och hänga på stranden. Hur härligt det än är så behövs det variation när man ska vara borta så länge. Efter lite efterforskningar så upptäckte vi att det finns mängder av lekland, parker och saker att göra för barn här i Bangkok. Vi hann testa två ställen, som vi valde utifrån kriterierna avstånd och att det skulle funka även för Nomi, som inte längre nöjer sig med att bara titta på systrarna utan vill vara med och leka. Men är man 11 månader och stoppar precis allt i munnen ställer det lite krav på aktiviteterna.

Första dagen tog vi skytrainet till Mo Chit för att leta reda på Children’s Discovery Museum. Det låg ganska dolt och till en början trasslade vi in oss i en park som inte verkade ha några utgångar, men till slut hittade vi rätt. Det var gratis att gå in, och med det i åtanke var det ett imponerande ställe med massor av bra aktiviteter. Allt från vattenlek till möjlighet att bygga sin egen stad och leka med lego. Tyvärr var en del av aktiviteterna avstängda för uppehåll, t ex en jättelik klätterställning som båda tjejerna genast ville upp i. Men vi spenderade flera timmar där, och det var ingen som ville gå när vi var tvungna att åka hemåt för att köpa lunch. Det fanns nämligen ingenting i mat- eller dryckesväg att köpa, vare sig inne eller i närheten (bortsett från några tveksamma gatukök).

Andra dagen spenderande vi runt Emporium shopping mall, som ligger vid BTS-stationen Phrom Phong och har ett lekland i två våningar som heter Imagina. Här betalade vi inträde, ca 340 kr för oss fem så fick vi vara där i tre timmar. Det fanns bland annat en jättelång rutchkana, klättermöjligheter både för stora och små, pysselbord och mycket mer. Här inne fanns även enklare mat, så tjejernas lunch kunde lätt ordnas härinne. Under tiden fick jag en timmes egentid och letade reda på första bästa frisör (som jag hittade två våningar ner), sådan lyx!

Fint besök, regn & en tågresa.

Huay Yang, Restauranger, Utflykter

De senaste två veckorna har vi haft besök av Martins mamma Annika. När vi kom hem från Hua Hin var hon till tjejernas stora glädje redan på plats i ”sitt” hus som låg i samma område som vårt. Hon har fått hänga med oss på salengen (moppen med sidovagn) runt i byn, vi har visat henne våra smultronställen, och även passat på att testa några nya. 

De sista dagarna hon var här visade sig tyvärr inte vädret från sin bästa sida, och regnet öste ner i flera dagar. Bristen på inomhusaktiviteter blev snabbt uppenbar, och vi fick göra vårt bästa för att underhålla tjejerna och smet ut för att bada i poolen eller åka och äta så snart det blev uppehåll. Ibland hann vi dock inte tillbaka i tid, och att det inte är helt praktiskt med saleng som färdmedel i hällregn blev vi snart varse. Tur ändå att det var runt 30 grader i luften, så särskilt kallt blev det inte.

Eftersom regnet bara fortsatte bestämde vi oss att åka med farmor till Bangkok när det var dags för henne att flyga hem till Sverige igen. Nu har vi vinkat av henne och är tillbaka där vi påbörjade vårt Thailandsäventyr för ganska precis en månad sedan. Frågan är bara hur vi ska klara oss utan henne nu när vi vant oss vid att vara en extra vuxen? 🙂 Både tjejerna och vi har tyckt det varit så kul att ha henne här, och Line frågade redan samma kväll när hon skulle komma tillbaka.

Waghor Aquarium

Utflykter

Häromdagen var det dags för utflykt och lokaltåg igen, den här gången bara två stationer, vilket kostade 9 baht, dvs ca 3 kr för oss (tre vuxna och tre barn). Tåget kom nästan på utsatt tid, och ca 20 minuter senare var vi framme i Wa Ko där vi skulle besöka Waghor Aqarium. Wa Ko visade sig vara ett ställe som princip var byggt enbart för akvariet, förutom det fanns bara ett väldigt enkelt matställe. Akvariet var jättebra och uppskattat av tjejerna, men efter att vi ätit fick vi lite panik när vi insåg att det var mer än två timmar tills tåget skulle gå tillbaka (det går bara ett tåg om dagen). Vi gick ett till varv inne på akvariet, väntade utanför ett tag och gick tillbaka till stationen i god tid innan tåget skulle komma. Vi hade hört att tåget tillbaka brukade vara sent, men hade inte riktigt insett att ”stationen” skulle bestå av en träbarack utan vare sig vatten eller något ätbart i sikte. Efter att ha väntat i närmare en timme efter utsatt tid ringde vi till slut en taxi. 10 minuter senare kom dock tåget, men vi fick snällt stå kvar och vänta på vår taxi. Så kan det gå, om det blir en nästa gång blir det nog planerad taxifärd tillbaka. 🙂